Therése Sördal

Dagarna här nere fortsätter att ticka på, helt sinnessjukt att jag vart här nere i över fyra månader nu. Men det tyder väl samtidigt på att jag trivs mer än bra här nere eftersom det känns som att tiden bara flyger iväg. Det är en sjukt knäpp känsla, längtar så otroligt mycket tillbaka till Sverige, min familj och mina vänner. Längtar tills den dagen då jag äntligen kan känna att jag är hemma på riktigt och har massvis med roliga upplevelser i bagaget. Samtidigt skulle jag aldrig vilja åka hem nu, aldrig. Har så mycket kvar att upptäcka och se i Australien, så många fler platser och så mycket mer att skapa minnen för. Ni vet när man har tränat och är så törstig att man har blodsmak i munnen och tungan känns som sandpapper? Det är typ där min äventyrslust är just nu, vill bara se mer mer mer och blir aldrig otörstig. Men som sagt, den dagen det är dags för mig att åka hem, kommer jag vara otroligt lycklig och veta att jag gjort allt jag velat här nere. Veta att jag gjort en av mitt livs resor och ha så många nya vänner och nyskrivna sidor i mitt liv. Så glad över att jag tog mig iväg på den här resan, ibland är min envishet trots allt en fördel.

Kojbyggande med mina grymma killar.

Precis när man kommer innanför huvuddörren. Du kommer in till vardagsrummet.

Befinner mig nu sen två veckor tillbaka i utkanten av en liten stad som heter Charters Towers, ligger ca 1 1/5 timme väst in från Townsville här i norra Australien. Bor på en hästfarm hos en familj med en mamma, hennes man och hennes fyra barn för att göra wwoofing (att arbeta utan lön i utbyte mot gratis husrum, gratis mat samt för att beta av dagar för ett eventuelt andra årsvisum) i totalt 2-3 månader för att få mitt andra årsvisum i Australien. 

Resan från Cairns för att komma till Charters Towers var sannerligen ett äventyr. Väl i Cairns köpte jag biljetter till Greyhoundbussen som skulle ta mig från Cairns till Townsville, där jag skulle byta buss och ta en annan Greyhoundbuss från Townsville till Charters Towers. Problemet varar dock att jag skulle anlända till Townsville runt 01:00 och nästa buss avgick 07:00 på morgonen, snål och fattig backpacker som man är bestämmer jag mig för att strunta i att checka in på något hostel oförändrad att spara pengar och istället gå och sätta mig på Mc Donalds eller Hungry Jacks som alltid brukar ha öppet 24 timmar om dygnet. Bland de osmartaste dragetn jag någonsin gjort. När jag kommer fram till Townsville så ligger bussstationen för Greyhound utanför hela staden vid ett casino där det cirkulerar fulla och skumma typer. Så ringer ganska snabbt en taxi för att ta mig in till närmsta Mc Donalds, TUR nog. Precis innan taxin kommer så närmar sig ett gäng på fyra fulla ungdomar, vilka försvinner när de ser taxin. När taxin kör mig till Mc Donalds så möts vi av en stängd restaurang och det finns inget annat ställe som är öppet, inte ens ett hostel. Taxichauffören som är en supertrevlig, äldre man försöker i oro för min skull köra runt (under tiden han stängt av taxametern för att jag ska slippa behöva betala för onödiga sträckor) i stan för att hitta något ställe som jag skulle kunna spendera natten vid, istället för att sitta ensam vid den läskiga centralen under de mest osäkra timmarna. Till sist erbjuder han sig att vi kan köra hem till honom för att dricka kaffe under någon timma, för att sedan köra tillbaka mig till centralen när det börjat ljusna. Och så fick det bli. Han körde ut oss (utan att jag behövde betala) och vi kom fram till hans hus, ett otroligt sött litet hus i utkanten av staden. Vi drack kaffe och han berättade flera historier från hans ungdom då han och hans kompisar brukade resa runt och hitta på hyss, fruktansvärt fin människa. Vid halv fyra kom vi tillbaka, jag tackade så hemskt mycket för hans otroliga vänlighet och var fruktansvärt tacksam över att det finns så hjälpsamma och fina människor i detta land. Han åkte sedan iväg för att forstätta arbeta och det enda jag behövde betala var summan det blev av att åka från centralen till Mc Donalds. Vid 05:00 kom ett annat busslass med backpackers som skulle ta sig vidare från Townsville och jag behövde inte oroa mig för att vara ensam längre.

 

Detta något jag aldrig kommer göra om igen, att åka till en stmandat jag anländer mitt under natten utan att ha något säkert ställe att ta vägen till. Jag förstår att ni där hemma inte förstår hur mina tankar gick när jag följde med en okänd man till hans hus. Hemifrån låter det otänkbart, vilket det egentligen är. Orsaken till att jag gjorde det var att jag absolut inte hade någon annan stans att ta vägen och att jah annars skulle suttit ensam i utkanten av en stad där det cirkulerar skumma och fulla människor och där det nästintill garanterat hade hänt något hemskt om taxichauffören inte kommit då han kom. Och jag var vaksam, åker definitivt inte iväg till främlingar utan att försöka se hur personen är eller utan att meddela mina nära vart jag är. MEN, kommer inte göra om det här igen. Det lovar jag mig själv och ännu mer min familj, så de slipper få samtal mitt i natten av sin gråtfärdiga dotter. 

 

Efter första veckan i Cairns fortsatte det rulla på likt den första. Lagunen var vårt viloställe de flesta av dagarna, underbart ställe där det ofta var livemusik (något jag verkligen älskar) och även gatuuppträdanden. Vi såg bland annat en vattenshow där de gjorde ljud genom att slå på vattenytan och en eldshow den en man jonglerade och gjorde olika trix med brinnande facklor och liknande (på riktigt den bästa eldshowen jag sett, helt sinnessjukt duktigt kille som utgjorde saker man trodde va omöjliga). Vi hittade även det svenska cafeteria i Cairns som gjorde oss helt lyriska, verkligen överdrivet lyckliga tjejer när vi fann cafeet och säg att de hade nyponsoppa, knäckebröd, kaviar, fiskbullar, svenskt plockgodis (!!!!!) och massa andra maträtt saker. Blev mitt dyraste inköp här nere, 31$ för samtliga av de saker jag skrev ovanför. Men sjukt vad värt, ni anar nog inte hur mycket jag saknar fiskbullar och kaviar här nere.

Den svenska midsommaren hann vi även med att fira hör nere. Svensk senapssill, smågrodornadansen, jordgubbar, sol, utgång och fina vänner blev det som utgjorde dagen och vi var mer än nöjda när midsommaren väl hade passerat. 

Den sista veckan åkte vi iväg till Port Douglas, en liten stad 2 timmar norr om Cairns, för att spendera tre dagar och två nätter där. Otroligt liten stad som i stort sett utgjordes av en huvudgata, en hamn och en stor strand. Förutom några få backpackers så var majoriteten av Port Douglas turister äldre par (60-70 år) eller överklassfamiljer, så vi kände oss en aning malplacerade när vi gick till en bar i hamnen för att köpa en öl och ha en lugn skabbkväll. Det var vi (osminkade i shorts och slappa linnen) och överklassen (finsminkade i klädesplagg som förmodligen var värda mer än all min packning). Men oavsett det så hade vi det supermysigt och en otroligt varm och härlig kväll. Klara fick dessutom äntligen se och bada i havet och jag fick återförenas med det. Otroligt vad man saknat det när man inte haft tillgång till det på nästan 2 månader. Vädret var också otroligt bra förutom sista dagen. Port Douglas har i vanliga fall otroligt låg nederbörd i juli, men eftersom jag och klara hade karman hack i häl på oss så lyckades vi självklart spöregn den sista dagen, vilket resulterade i att vi åkte hem redan 4 timmar tidigare än vad vi skulle från början. 

Vad annars då? Vi utnyttjade de superbra tisdagarn då det alltid var billig pizza på Pizza Hut, supergod pizza för enbart 5-7 dollar beroende på vad man ville ha på dem. Vi gick på bio däf vi köpte det stora popcornmålet att dela på, en stor popcorn och en stor cola, och vi kan väl säga att ja... det var definitivt en stor cola man fick. Större än våra huvuden och förmodligen 1,5 liter i den. Valuta för pengarna hejhej! Vi gick ut massor, köpte underbara grönsaker ochfrukter vid fruktmarknaden (de sålde alltid ut all frukt för jättelågt pris på söndagar så då brukade vi passa på att köpa på oss en hel del att ha under kommande vecka) som låg precis under vårt hostel, umgicks med massa knäppa och underbara människor som vi träffade och skrattade en heeeel del. 

De sista tre dagarna och två nätterna flyttade vi till Gilligans (det största hostlet i Cairns som klassas som det bästa stället för festande) för att fixa så våra tre sista dagar skulle bli maximalt utnyttjade med festande och galna upptåg. Tre superdagar. Passade även på att käka lyxfrulle på lördagen som en avskedsfrukost, fruktansvärt vad gott!!

Är så fruktansvärt tacksam över att fått dela den här upplevelsen med min underbara, fina och helt fantastisk vän. Den här månaden kommer jag bära med mig så länge jag existerar och enbart minnas den med glädje, lycka och skratt. Kommer aldrig kunna beskriva med ord hur lyckligt lottad jag är över att få ha så otroligt fina människor i min närhet. Tack fantastiska människa för att du tog dig tid och pengar att resa över hela jorden för att resa och göra dessa sjuka upplevelser med mig. Vår historia är fortfarande bara i inledningen och vi kommer sannerligen att bygga på den med fler fantastiska och helt sinnessjuka kapitel. Tack för att du finns, älskar dig. 

Forsta veckan checkade vi in pa YHA da det var det forsta hostlet vi sag efter det att vi anlant till Cairns (Tvars over gatan fran tagstationen). Frascht hostel dar vi var bland de yngsta pa hela hostlet pga att att priset var hogre dar an pa de flesta ungdomshostlena har i Cairns. Blev utgangar, aterforenande med tva av mina Bundabergtjejer (som rest ivag 2 veckor innan mig for att ta sig upp langs ostkusten), chillkvallar och riktiga backpackersmiddagar med ris, pasta och tonfisk. Efter tre dagar pa YHA flyttade vi in pa The Jacks som lag precis runt hornet av de storsta utestallet har i Cairns samt narmre lagunen (som ar det folk gar till pa dagarna, en pool som liknar en konstgjord strand precis bredvid havet. havet gar namligen inte att bada i just nu pga en manet). Vi traffade de som vi skulle komma att umgas med resten av var vistelse har redan forsta kvallen och hade en helt otrolig kvall ute. Kan val saga att det var kvallen vi sag charmen med Cairns som folk berattat sa mycket om. Pa fredagen var Sydney Hotshots och upptradde pa vart hostel, en strippshow med man som vi sent kommer glomma. Klara blev uppdragen pa scen hela tre ganger varav tva av dem var av den snyggaste strippan pa scen. En morkbrunharig, solbrand kanadensare med gudomlig kropp. Ja, vi dog lite om man sager sa. Pa lordagen drog vi till lagunen med hela strippganget (nojda tjejer med ogongodis som var till duga) och helgen fortsatte med chill med otroliga manniskor pa hostlet och vid lagunen.

Ledsen for hemsk uppdatering men har haft fullt upp om dagarna har nere och darfor inte spenderat allt for mycket tid framfor datorn. Forsoker som sagt fa ut det mesta av min tid har nere under. Sen sist sa bytte jag farm en andra gang i Bundaberg till en farm dar jag plockade korsbarstomater mandag-fredag 07:00-15:30. Basta arbetstiderna nagonsin da vi alltid hade helgen fri ocksa. Jag flyttade ut fran Grand Hostel och in pa East Bundy Backpackers pga att det var fran East Bundy som jag fatt jobbet. Var darfor tvungen att flytta dit om jag ville behalla mitt jobb, och joda har gor vi allt for att komma undan zucchinisen kan jag beratta for er!

 

Den 10:e juni satte jag mig pa ett tag for att ta mig fran Bundaberg och upp till Cairns. Var forvanad over mig sjalv att jag var en aning vemodig for att lamna Bundaberg och farmlivet. Antar dock att det var pga vetskapen att man lamnar alla nyfunna vanner som man kommer nara pga att man lever sa tatt inpa varandra, och att man dessutom inte vet nar eller ens om man kommer traffa alla manniskor som trots allt lamnar nagot sorts intryck i ens liv. Efter att ha vinkat av mina vanner rullade taget ivag och min 24 timmar langa resa upp till Cairns med enbart sittplats hade paborjats. En av de varsta resorna i mitt liv. Foraldrarna slog och svor at sina barn, barnen skrek konstant och sprang runt i gangarna hela tiden, ett annat barn spydde ett flertal ganger, en laskig man vandrade fram och tillbaka i gangarna medan han stirrade intensivt och jag hade ont i rumpan redan efter 5 timmar. Nar jag val anlande till Cairns dagen efter kandes det som jag var i himmelriket. Jag kunde stracka pa benen, andas frisk luft, komma ifran de inte allt for roliga vagnkompisarna och det basta... jag skulle antligen fa traffa Klara, min underbara och fina van som rest hela vagen till andra sidan jorden enbart for att komma pa semester och traffa mig. Forstar inte hur jag kan ha sadan otrolig, sinnessjuk tur att ha sa fina manniskor i mitt liv. Kan beratta att det var med ren lycka jag sprang fram till henne pa tagstationen och bara kramade om henne med ett leende lika brett som Australien ar stort.