Therése Sördal

Vart i Sydney i en dag nu totalt och vistelsen har vart störd, men kul. Utgång igår, kom till hostlet (som för övrigt är sjukt fin) vid 11 så vi sprang in i duschen och sen direkt ner till klubben som ligger precis nedanför hostlet. Sjukt kul kväll. Idag har jag turistat med min reskompis och besökt operahuset och harbour bridge, gått vilse i heeeela Sydney och kom inte hem förrän en timme sedan (åkte nio hemifrån som dessutom är helt otroligt att vi inte försov oss till, var tydligen informationsmöte med GoXplore. Men vi hann. Och ja just det, från det att vi gick in på en restaurang tills det att vi kom ut hade skinande sol ändrats till spöregn. Och där står jag med vit tröja och inget paraply, hejhej glad tjej! Ikväll blir det ut igen och hoppas på en lika bra utgång som igår. Kram på er där hemma, saknar er massor!!

https://cdn3.cdnme.se/771680/6-3/pic_51541628e087c35dcb47c760.jpg">https://cdn2.cdnme.se/771680/6-3/pic_51541628e087c35dcb47c760.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/771680/6-3/pic_51541631e087c35dd25f21b7.jpg">https://cdn2.cdnme.se/771680/6-3/pic_51541631e087c35dd25f21b7.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/771680/6-3/pic_5154169e9606ee462486ab4f.jpg" class="image">

Landat i ett relativt disigt Hongkong och försöker hitta, hjälpsamt med kinesisk vägledning. Men vi klarar oss ;)

Nu har äventyret börjat. Första flygresan gick bra och nu sitter jag i London och har precis checkat in till flygresan hos Cathy Pacific som ska ta mig och min reskompis till Hongkong. Sjukt fint, som en hotellobby med frukostbuffé och gratis dricka. Jodå vi lever redan från början!

Precis sagt god natt till alla i min familj för sista gången på troligtvis ett år. Börjar helt plötsligt känna mig väldigt liten och rädd. Ledsen men förväntansfull, knepig kombination men väldigt verklig.

Hur sjukt är inte det här? Har till och med packat klart (i stort sett), sinnessjukt!

Måste berömma folk som vågar ta steget att gå fram och bara börja prata helt spontant med okända människor, i det annars lite för stela Sverige. Skulle träffa min fina vän Malin igår och stod och väntade på henne då det kommer fram en kille. Svensk (typ synonym för tråkig och stel i det här fallet) som jag är undrar jag VARFÖR han börjar småprata med mig, när jag aldrig träffat människan förut. Frågar till slut om jag är singel och jag svarar nej (heh). Han tar det med ett leende, svarar med att kärlek är grymt och att jag ska va lycklig, önskar mig en fortsatt trevlig dag , vinkar och går sen iväg. Varför gör man aldrig själv något sådant? Cred till er som vågar!! Ville förmedla hur ball jag tyckte att han va.

God morgon på er alla och det otroligt fina vädret! Vaknade tidigare än resten av familjen så håller på att steka pannkakor till frukost åt dem tills de vaknar. Efter det ska jag dra mig ut på pw och sen påbörja packningen till resan, känns söm det kan behövas en del överläggning av vad som ska tas med.

Nerverna känns, tankarna rullar och fjärilarna lever fullt ut. Herregud.

Trött tjej efter 10,5 timmars jobb. Nu drar jag iväg till Gränby med mamma för att fixa kort för int.-körkortet och efter det släpar jag mig iväg till gymmet. Inte tränat sen i torsdags, känns galet.