Har haft en så fruktansvärd jäkla ångest idag, haft en sådan där dag då jag bara känt mig otroligt deppig. Förundras dock över att det är för första gången här i Australien som jag inte kännt mig extremt glad under en hel dag. Förstår ni då hur bra jag verkligen trivs här borta i min drömvärld? Det mest knäppa är dock att jag hela dagen enbart vart deppig över att jag endast har dryga två månader kvar i det makalösa Australien, och inte för att jag saknar mitt bästa Sverige. Vill inte komma tillbaka till den svenska vardagen. Visst saknar jag mina underbara vänner, min fantastiska familj och allt mysigt som har med Sverige att göra. Men jag är också så obeskrivligt förälskad i hur enkelt och bekymmerslöst mitt liv har varit under hela min vistelse här i Australien. Tiden i Australien har gett mig så extremt mycket lycka och jag har vuxit så obeskrivligt mycket som person. Har lärt mig, (för det mesta för visst kommer det dagar som denna då tankarna faller i fel riktning) att se allt betydligt mer bekymmerslöst samt leva i nuet och inte bry mig om morgondagen. Den dagen då jag lämnar Australien, gör jag det med ledsamhet för vad jag lämnar men med lycka för vad det givit mig. Och självklart med ett obeskrivligt rus i magen tack vare vetskapen om att jag inom bara några få timmar kommer få krama om min familj och mina allra finaste vänner. Kommer bli episkt.
