I didn't need the air, my lungs weren't waiting for it.
I hopp om att slippa massa galna tjejer som skriker och klappar händerna så fort jacob tar av sig tröjan, satte jag mig ner i biografen drygt en vecka efter premiären. Oj vad fel jag hade. Busvisslingar, hysteriska fniss, applåder, suckar, kärleksförklaringar... ja allt och lite till fick jag uppleva ytterligare en gång på en av Twilight-filmernas visningar på bio. Dessutom vet jag inte om jag helt enkelt blivit för gammal för Twilightfilmerna, eller om jag bara ändrat min åsikt kring dem. Tidigare har jag tyckt att filmerna varit gulliga, men idag satt jag mest och irriterade mig över hur Edward hela tiden såg ut att vara i konstant smärta och hur töntigt allt kändes.
Är det helt enkelt en mognare Therése som vi ser? Tyvärr så betvivlar jag det, men man kan ju alltid hoppas.
