Sakna inte det förflutna, men kom ihåg det med glädje.
Jag vet inte hur många gånger jag har gått och undrat över vad jag ska bli när jag blir stor. Frågan börjar skrämma mig ännu mer eftersom jag i princip räknas som stor nu. Om drygt två år bör jag ha börjat med studier som ska ta mig till min framtida karriär. Och jag vet inte, men det känns som att jag borde sluta tänka. Jag har en känsla om att allt det här kommer att lösa sig, och att jag kommer bli nöjd med mitt liv. För jag hatar att ge upp och gör det inte heller, så faktiskt... jag ska sluta tänka och låta livet styras av impulsiviteten.
Kommentarer
Trackback