Therése Sördal

Rykten. Hur mycket rykten finns det inte? Jag gillar inte rykten och tror oftast inte på dem om jag inte själv vet med mig att det stämmer. Men att folk bokstavligt talat lever på skvaller och rykten är ingenting som är nytt, vare sig för mig eller någon annan. Vi bor ju som sagt i skitsnackarnas stad, Uppsala. Ibland längtar jag verkligen, verkligen jättemycket, tills jag tar studenten så jag kan ta mitt pick och pack och åka iväg ifrån den här staden.  På senaste tiden har jag verkligen hört hur mycket skitsnack och skvaller som helst. Inte vanligt skvaller, utan skvaller skvaller. Jag kan medge att visst kan det vara kul att lyssna på, men jag skulle aldrig själv gå och berätta det för någon som jag inte vet att jag kan lita på till 100%, och definitivt inte om personen som berättar det för mig inte vill att jag ska säga något. Självklart behöver vi alla snacka lite skit ibland, för att på något sätt typ försöka erkänna för oss själva att vårat liv kanske inte är så ovärt ändå. Svagt? Aah, riktigt svagt. Men det är så vi människor fungerar, tro det eller ej. Men att sprida vidare rykten har jag aldrig förstått mig på, tänk om man själv var den där tjejen eller killen som råkat gjort något riktigt jävla pinsamt. Man ska väl inte behöva hängas ut som en jubelidiot bara för att man råkar begå ett misstag? Jag orkar verkligen inte med folk som lägger sig i någonting som de själva inte har något som helst med att göra. Vill folk snacka skit? Fine gör det, men i så fall med någon ni kan lita på till hundra och inte till hela världen.

Så snälla snälla snälla låt mig slippa höra allt om dem. Ni andra kan snacka hur mycket ni vill om dem. Men jag bryr mig faktiskt inte ett piss om vad som händer med dem, om det, hur det gick till, varför det hände. Om jag vill tro på det eller inte är någonting jag själv får avgöra, men jag tänker inte lägga ner min tid på att spekulera och analysera kring det hela. Varför? Jo för att jag verkligen inte bryr mig, och för att det inte är min ensak. Visst saknade jag det som fanns ibland förut, att säga att jag inte gjorde det vore lögn. Men det betyder inte att jag vill ha tillbaka någonting av det, jag har släppt det och önskar inte tillbaka något. Så snälla, jag ber er... verkligen. Kom inte och berätta en massa saker som ni tror är sant, men som ni inte har en aning om egentligen. Det är jättegulligt av er att ni försöker hjälpa mig genom att berätta, men ni hjälper mig faktiskt inte. Jag vill inte veta någonting mer, eftersom det inte längre har någonting med mig att göra. Jag vet redan tillräckligt mycket som får mig att inse att jag inte vill ha tillbaka någonting. De passar bra och stilen jag sett äcklar mig, have a good life.