Therése Sördal

Efter att ha fått en massa gulliga sms där folk frågar om jag fortfarande lever, så kan jag meddela er här på bloggen också att jag är vid liv (: Har legat hemma och dött nästan hela förra veckan inklusive denna då jag haft världens hosta och massa feber. Men nu på kvällen är jag nästan helt återstäld och har i stort sett ingen feber, niice! Så nu är bloggen också vid liv igen och jag ska ge er massa inlägg fram till att jag åker iväg.
3 dagar, it's fucking amazing!

Nu är jag med Bull och jag är sjuuuukt trött efter en sen kväll igår. Roligt kan man väl faktiskt säga att det var, och minst sagt gulligt. Nu ska vi i alla fall dö här hemma med glass och "The Ugly Truth" som kompanjoner.

Jag brukar inte drömma så att jag kommer ihåg det morgonen efter, men när jag väl drömmer något så drömmer jag om de absolut sjukaste sakerna. I natt så drömde jag om att jag var en lila superekorre som skulle rädda Ankeborg från landets största skurk, min bästaste vän Ulrika. Läskigt va? Hon jagade mig genom en godisbutik och när vi var där inne så blev båda för trötta för att springa mer, så vi blev kompisar och satte oss ner för att äta godis. Mjaaa, en massa annat skoj hände efter det också men jag väljer att ta det någon annan gång. Nu ska jag äta en macka med prickig korv.

Det suger att vara sjuk. Men tänk positivt, nu kan jag öva vidare på pianot. Grrrrrreat!

Rykten. Hur mycket rykten finns det inte? Jag gillar inte rykten och tror oftast inte på dem om jag inte själv vet med mig att det stämmer. Men att folk bokstavligt talat lever på skvaller och rykten är ingenting som är nytt, vare sig för mig eller någon annan. Vi bor ju som sagt i skitsnackarnas stad, Uppsala. Ibland längtar jag verkligen, verkligen jättemycket, tills jag tar studenten så jag kan ta mitt pick och pack och åka iväg ifrån den här staden.  På senaste tiden har jag verkligen hört hur mycket skitsnack och skvaller som helst. Inte vanligt skvaller, utan skvaller skvaller. Jag kan medge att visst kan det vara kul att lyssna på, men jag skulle aldrig själv gå och berätta det för någon som jag inte vet att jag kan lita på till 100%, och definitivt inte om personen som berättar det för mig inte vill att jag ska säga något. Självklart behöver vi alla snacka lite skit ibland, för att på något sätt typ försöka erkänna för oss själva att vårat liv kanske inte är så ovärt ändå. Svagt? Aah, riktigt svagt. Men det är så vi människor fungerar, tro det eller ej. Men att sprida vidare rykten har jag aldrig förstått mig på, tänk om man själv var den där tjejen eller killen som råkat gjort något riktigt jävla pinsamt. Man ska väl inte behöva hängas ut som en jubelidiot bara för att man råkar begå ett misstag? Jag orkar verkligen inte med folk som lägger sig i någonting som de själva inte har något som helst med att göra. Vill folk snacka skit? Fine gör det, men i så fall med någon ni kan lita på till hundra och inte till hela världen.

Så snälla snälla snälla låt mig slippa höra allt om dem. Ni andra kan snacka hur mycket ni vill om dem. Men jag bryr mig faktiskt inte ett piss om vad som händer med dem, om det, hur det gick till, varför det hände. Om jag vill tro på det eller inte är någonting jag själv får avgöra, men jag tänker inte lägga ner min tid på att spekulera och analysera kring det hela. Varför? Jo för att jag verkligen inte bryr mig, och för att det inte är min ensak. Visst saknade jag det som fanns ibland förut, att säga att jag inte gjorde det vore lögn. Men det betyder inte att jag vill ha tillbaka någonting av det, jag har släppt det och önskar inte tillbaka något. Så snälla, jag ber er... verkligen. Kom inte och berätta en massa saker som ni tror är sant, men som ni inte har en aning om egentligen. Det är jättegulligt av er att ni försöker hjälpa mig genom att berätta, men ni hjälper mig faktiskt inte. Jag vill inte veta någonting mer, eftersom det inte längre har någonting med mig att göra. Jag vet redan tillräckligt mycket som får mig att inse att jag inte vill ha tillbaka någonting. De passar bra och stilen jag sett äcklar mig, have a good life.

Riktigt dålig uppdatering, men har faktiskt mitt internet som en helt okej ursäkt eftersom det går av och från ungefär varannan minut. I alla fall, idag är ingen toppendag. Ligger hemma med feber, ont i öronen och en väldans hosta som inte vill ge sig. Så ja, jag kände att det faktiskt är okej att vara hemma från skolan vid ett sånt här tillfälle. Funderar på om jag ska hasa mig upp ur sängen och göra pannkakor till lunch, det enda hindret som finns är jag själv. Är ganska lat av mig, och när jag dessutom är sjuk så brukar inte den sidan göra sig så värst mycket bättre. Meen.. det återstår och ser. Jag har ju inte sagt aldrig.

pic;        the crazy dreamer

Ja fy fan, rubriken stämmer verkligen in i mitt välmående nu. Om några minuter ska jag ta bussen ner till stan för att klippa mig. Jag vill inte. Mitt hår är verkligen HUR dött som helst och det kommer resultera med att de kapar minst fem centimeter av mitt det. Jag verkligen hatar min älskade plattång, hur kan det gå ihop? Nej just det, det gör det inte!!

Eftersom en massa har frågt ifall jag kan lägga in bilder från när jag piercade tungan, så får jag väl ge med mig och lägga ut några av dem. Många har också frågat ifall det gjorde ont, hur det gick till och blablabla, så jag tänkte att jag kan ta hela historian här så slipper ni fundera.

Sjukt nervös var jag, verkligen sjukt eftersom jag har fobi för nålar, sprutor, knivar och ja.. allt som är vasst. Jag hade med mig världens bästa sällskap, fröken Winters, som stod där som en stolt och nervös mamma. Han började med att berätta om hur det skulle gå till och jag fick börja med att skölja munnen med mouthwash (läskigt blått vatten). Sen fick jag sträcka ut tungan och han ritade en prick, eller snarare 14 prickar då min tunga tydligen var väldigt svår att måtta på. När jag godkänt placeringen tog han tag i tungan med en tång och satte en frigolitbit under tungan (för att nålen inte skulle kunna gå igenom för långt när han tryckt igenom den). Han gav mig dessutom papper ifall jag skulle börja dreggla, vilket blev ganska så behövligt efter han stuckit igenom nålen. Sticket kändes ingenting, hann inte ens reagera. Det var sen när han skulle byta från nål till smycke som det gjorde ganska så ont och min salivförbrukning ökade med ungefär 90% (jag var dock långt ifrån den värsta han haft, tur). Sedan var det klart, och jag var sjukt stolt. Vem hade kunnat tro att jag någonsin skulle utsätta mig för något sådant, inte jag i alla fall.


Mjaa... nu har ni kanske har en aning till varför jag dragit ut på att publicera bilderna.

Natten närmar sig så nu kryper jag och Frid ner i våra sängar för att göra ögonen fyrkantiga till Luftslottet som sprängdes.

Hej hopp, kom hem från Jassi för ett tag sen. Igår åkte jag iväg till tjejen för en efterlängtad sleepover och vi kollade självfallet på taken, har blivit en liten grej runt den där filmen tror jag. I vilket fall som helst, kul! Ikväll kommer Frida över hit för att sova över, ska bli riktigt kul då det var över hela två veckor sedan som jag träffade henne. Nu ska jag äta amerikanska pannkakor som min personliga mästerkock Emelie har gjort. Avunsjuka? I think, det är inte alla som har en egen mästerkock?

Spontandag igår som jag skrev. Iväg ner på stan med Klara vid tre där jag hittade en tröja och en tre timmars lång fika(en latte på tre timmar, good job). På kvällen åkte jag iväg till norby med Malin och Dana för att ha trevligt. Kom i säng vid 03.30 och gick upp vid 09.30. Nu? Jobba.

Klockers! En lektion idag och det var bild, hur skönt? Störtskönt! Har inte några som helst planer för dagen, så det får bli en dag med spontana beslut.
lo

Plan ett byttes med andra ord ut till en plan två, vilken bestod av nudlar. Genialt!

Jag orkar inte med skolan. Jag orkar inte med all stress. Jag orkar inte med alla läxor. Jag orkar inte må dåligt över att ständigt veta att jag har en massa skolarbete att göra.
Jag orkar inte.

Just nu är jag deppig. Klockan är mycket, jag har inte gjort klart uppgiften till imorgon och mitt godis är slut. Hur ska jag klara av att plugga klart nu?

Ingen uppdatering igår, så vad hände? Jag hängde med gränbykvartetten från tolv och ganska lång tid framåt. Hittade ingenting (för ovanlighetens skull) förutom mina älskade lakrisbollar, som jag köpte med mig ett helt lager av hem. Jag funderar på ifall jag ska spara resten av mitt studiebidrag, så min sparkassa får sig ett extra litet klirr. Idag ska jag i vilket fall som helst fixa lite med rummet, som vi faktiskt har kommit en bit påväg med. Lite problem med vart allt ska stå bara, och jag kanske blir tvungen att slänga ut min favoritbyrå (usch usch usch jag mår psykiskt dåligt med bara av tanken på det).


Jag längtar typ såhäääääääär mycket till påsklovet.

Idag fick jag äntligen träffa min efterlängtade Jassi. Massa prat och ja... man märker att man saknar henne. Efter det for jag iväg till bästaste vännen och utbytte (som hon själv skrev) en rad märkliga historier. Man blir förvånad över hur saker och ting är som de är. På kvällen åkte vi iväg för att träna på Friskis och ehm... man märker att konditionen inte är så som den en gång vart. En ändring på det från och med nu då jag måste vara heeeeet i Turkiet (som jag för övrigt åker till om drygt en månad!!!!!).

pic; coloured pictures

Kom hem från stan för ett tag sen där jag vart och träffat fröken Wadin, kuuuuul! Fikade för att prata igenom hennes nya liv i GUC och en massa annat tjaffs. OCH jag hittade min lakrisgodis som jag letat efter i över ett halvår!!!!! AAaahaAHa är det inte sjukt? Förstår ni min lycka? Shiiit, ren lycka kan jag då gott säga.

Nej! Tusan! Satan! Skit! Attans! Helskotta! Skoldatorn har fått virus... igen? Helt plötsligt när jag sitter och lyssnar på mitt så fredliga (som jag i alla fall trodde) Spotify, kom det upp sjukligt massa rutor som blinkade. WARNING, WARNING, WARNING, aaaah jag blir galen. Hur kan man få över 300 trojanska hästar på en och samma gång, som dessutom kommer ifrån Spotify. Men trots att du ger mig alla dessa virus, så kan jag inte släppa taget om dig. Spotify, du är ändå min hjälte i alla lägen. SLÄPP MIG INTE! <3

Jaajaajaaaaaa!! Ingen Kajsa idag, vilket betyder att vi bara hade gympa på morgonen och sen spanska vid tre. Ledig från 10.40-15.10 är heeelt okej för mig. Nu ska jag käka lite av kladdkakan jag bakade, kanske man ska göra glasyr till den också? Hmm... kan vara värt att fundera på.