Sedan sist tills Cairns borjan.

Ledsen for hemsk uppdatering men har haft fullt upp om dagarna har nere och darfor inte spenderat allt for mycket tid framfor datorn. Forsoker som sagt fa ut det mesta av min tid har nere under. Sen sist sa bytte jag farm en andra gang i Bundaberg till en farm dar jag plockade korsbarstomater mandag-fredag 07:00-15:30. Basta arbetstiderna nagonsin da vi alltid hade helgen fri ocksa. Jag flyttade ut fran Grand Hostel och in pa East Bundy Backpackers pga att det var fran East Bundy som jag fatt jobbet. Var darfor tvungen att flytta dit om jag ville behalla mitt jobb, och joda har gor vi allt for att komma undan zucchinisen kan jag beratta for er!
 
Den 10:e juni satte jag mig pa ett tag for att ta mig fran Bundaberg och upp till Cairns. Var forvanad over mig sjalv att jag var en aning vemodig for att lamna Bundaberg och farmlivet. Antar dock att det var pga vetskapen att man lamnar alla nyfunna vanner som man kommer nara pga att man lever sa tatt inpa varandra, och att man dessutom inte vet nar eller ens om man kommer traffa alla manniskor som trots allt lamnar nagot sorts intryck i ens liv. Efter att ha vinkat av mina vanner rullade taget ivag och min 24 timmar langa resa upp till Cairns med enbart sittplats hade paborjats. En av de varsta resorna i mitt liv. Foraldrarna slog och svor at sina barn, barnen skrek konstant och sprang runt i gangarna hela tiden, ett annat barn spydde ett flertal ganger, en laskig man vandrade fram och tillbaka i gangarna medan han stirrade intensivt och jag hade ont i rumpan redan efter 5 timmar. Nar jag val anlande till Cairns dagen efter kandes det som jag var i himmelriket. Jag kunde stracka pa benen, andas frisk luft, komma ifran de inte allt for roliga vagnkompisarna och det basta... jag skulle antligen fa traffa Klara, min underbara och fina van som rest hela vagen till andra sidan jorden enbart for att komma pa semester och traffa mig. Forstar inte hur jag kan ha sadan otrolig, sinnessjuk tur att ha sa fina manniskor i mitt liv. Kan beratta att det var med ren lycka jag sprang fram till henne pa tagstationen och bara kramade om henne med ett leende lika brett som Australien ar stort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0