00:12 fear does not stop death, it stops life
Trots att jag har mått piss hela dagen så har jag varit glad, skrattat och mått bra i sinnet. Tills nu. Ligger med mitt nytvättade hår med huvudet på kudden och med datorn på magen. Hör ingenting förutom fläktljudet som kommer ur den lite för varma datorn på min mage. Inte ser jag mycket heller, endast den halvt vilsna och tafatta texten jag knappar in här i min blogg. Allt är tvärtom än vad det var på dagen. Nu mår jag toppen vad gäller den fysiska biten, men jag är långt ifrån glad. Känner mig bara rädd och fruktansvärt desorienterad. Jag tänker för mycket och oroar mig över allt man kan komma att fundera kring.
Jag är egentligen inte rädd för döden, men för stunden känns den otroligt skrämmande. Det jag insåg var att den kommer skilja mig från de jag verkligen älskar. Och jag hatar det. Det skrämmer mig att jag en dag inte kommer kunna krama mamma eller pappa, eller vara med emelie och skratta tills magen krampar. Däremot så tror jag att när man dör, träffar man alla som man någonsin älskat. Men jag är ju inte säker, och det är okunskapen om vad som händer efter döden som gör mig rädd. Det får inte vara slut efter livet, men tänk om livet verkligen skulle ta slut. Jag tänker och oroar mig för mycket.
Jag vill inte.
