Therése Sördal

Varför lyckas jag alltid hamna vid konstiga människor på bussen? Idag när jag skulle hem från skolan hamnade bredvid en jätteläskig kille, eller mer konstig. Jag satt på sätet längst in och två hållplatser innan jag skulle kliva av, sätter sig en 40-årig kille bredvid mig. När jag sträcker mig för att plinga reagerar han på att jag ska av vid nästa hållplats. Han började kolla på mig flera gånger (säkert 20 gånger inom loppet av 20 meter) men jag antog att det bara var för att han skulle vara beredd ifall jag skulle resa mig. När bussen sen stannar säger jag "ursäkta" men han reagerar inte och stirrar bara rakt fram.  Jag säger "ursäkta" igen lite högre men får fortfarande ingen reaktion. Säger "ursäkta" en tredje gång och puttar lite på honom med handen, men åter igen ignorerar han mig och fortsätter att stirra rakt fram. Folk på bussen börjar reagera och kolla bakåt. Tillslut, med halva bussen stirrandes på mig, puttar jag till honom lite hårdare med handen och frågar ifall han kan flytta på sig eftersom jag ska av. Och då, kanske tio sekunder efter frågan och med ett fortsatt stirrande rakt fram, reser han sig upp och låter mig springa av bussen när dörrarna håller på att gå igen. Hann precis gå av och var överlycklig över att killen inte plockat fram någon kniv eller annat läskigt i bussen. Jag funderar på att bli en av dem som ställer väskan bredvid mig och låtsas sova under hela bussfärden, så ingen kan sätta sig bredvid mig... känns säkrast så.