02:45 en slocknad dröm som fortfarande lever
Jag kommer ihåg en tjej, vars högsta dröm var att bli världens främste fotbollsspelare. Nu, fem år senare, brukar den drömmen dyka upp i huvudet på henne ibland. Tankarna går ofta kring hur det skulle ha blivit om en del hinder inte uppstått, de hinder som hon en gång sa inte skulle spela någon roll. De hinder hon skulle kämpa emot och ta sig förbi, utmaningar och inte problem. Det var så hon sa, men verkligheten kom ifatt henne...
Det känns ofta som att verkligheten är den som vill få en att misslyckas. Och det kanske den gör, stjäl möjligheten till att lyckas med sina drömmar. Men oavsett vad så kommer drömmen alltid förbli, alltid finnas där för att låta en bygga upp sitt eget luftslott. Och jag är glad över det. Glad över att jag aldrig kommer bli bestulen på mina drömmar. För det är mitt allt, mitt luftslott.
Jag har ett skrin där jag stoppar mina drömmar, för att alltid komma ihåg vad jag kämpat för. Dess innehåll är fortfarande ganska fattigt, samtidigt som det är otroligt värdefullt. Något jag endast ser som positivt. För det påminner mig om att drivkraften fortfarande lever, samtidigt som en slocknad dröm endast låter en att skapa sig en ny dröm. Och hur fel är det egentligen?
Love you.
