He took a step but then felt tired, he said I'll rest a little while. But when he tried to walk again he wasn't a child.
Jag är stressad, verkligen stressad. Skolan fortsätter att ösa saker över oss och det känns som att jag inte kommer kunna organisera ihop allt innan Kina. Dessutom börjar Biggest Loser på femman om knappt en timma, något som jag bara inte kan missa. Egentligen kan inte nöjen ingå i mitt schema för tillfället, så hur gör man? Ber till Gud om ett mirakel.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Ja det är lite usch och fy över det hela, men tackis finis tittis! Hahahha <3
Trackback
