Varför skapa en kopia?
Hur många gånger har man sagt att man inte klarar det? Att nej, det är ingen idé det kommer ändå inte att fungera. Och hur många gånger har man inte känt att man inte är nödvändig? Att man inte gör någon skillnad i världen, bara finns av en slump. Jag vet hur många gånger. Alldeles för många. Varför ödslar vi ens tid på att oroa oss och må dåligt över saker som vi oftast inte kan påverka ändå? Den gången då man sa något pinsamt, att varför sa jag det? Eller varför ramlade jag mitt i matsalen? Eller varför har jag så stor näsa? Jag tycker såhär: skit samma, det är som det är. Du har redan sagt det, och förmodligen kommer de andra inte ens ihåg att du sagt det. Och om, ja då får man väl helt enkelt strunta i det. För varför ska man gå runt och må dåligt över ett "snedsteg", som ändå oftast är extremt litet? Om man jämt skulle gå och fundera på om det man sagt var rätt eller inte så skulle man tillslut dö av ångest. Och om man ramlat mitt i matsalen, visst var det kanske pinsamt. Men det var en gång, och andra fick sig ett gott skratt, du gjorde helt enkelt någon annans dag. Och om folk väljer att gå och fortsätta nöta på händelsen, att sarkasmen och spydigheten tar över, vem är det som är patetisk då? De. Hur mycket till liv kan man ha om den största och roligaste händelsen i deras liv var ditt "misstag"? Och om man har en stor näsa då, vem bryr sig? Det är fortfarande personen i sig som är det viktigaste. Självklart spelar utseendet en stor roll när det gäller första intrycket, men seriöst.. det är inte näsan, ögonen, öronen eller vad annat komplex man har som är den betydande delen i ditt utseende. Sedan är det ditt kännetäcken, har du en större näsa så passar det dig eftersom det är just du. Eller har man sneda ögon, liten mun eller utstående öron, så passar det just dig. Det finns ingen annan än du som bryr sig så mycket om att din näsa är lite större, alla andra är redan för upptagna med att tänka på sig själva. Och som sagt, det är ändå personligheten som spelar roll i den stora hela. Skulle du hellre vara snygg och utan personlighet än mindre snygg med världens härligaste personlighet? Inte jag.
Och absolut, jag går själv runt med massa tankar och även komplex för hur jag ser ut. Att säga att jag inte har ångest ibland eller mår dåligt över smådelar av mig själv vore att ljuga. Alla har vissa dagar då man mår lite sämre. Fast.. om man räknar bort de få dagar som man mår mindre bra, så är det ju endast de bra som återstår. Och för mig vinner de bra dagarna över de dåliga, helt klart. Och fastän alla tankar och komplex kan jag definitivt säga att jag är perfekt. För jag är udda och i mina ögon är udda perfekt. Jag skulle aldrig vilja byta ut delar av mig själv för att se bättre ut, vara roligare eller vara smartare. Jag vill helt enkelt bara vara mig själv, varför skapa en kopia?
En liten tankeställare!
vad klokt
