Just let the light guide me through.
Hemma i mitt hus med världens bästa musik och pannkakor, skönt! Efter en kort men så in i helvete intensiv skoldag så finns det ingenting skönare att göra än att sitta i min soffa med musiken på högsta volym. Det som hände var att jag blev lite för känslig för mitt eget bästa. Jag är fortfarande sjuk (och uppenbarligen lite för känslosam på grund av det), och jag insåg att mitt arbete på fem sidor har lyckats trolla bort sig själv, vilket resulterar i att jag bröt ihop. Haha och det slutar dessutom inte, tårarna fortsätter rinna nerför kinderna och stackars lilla Kajsa sitter där förtvivlad och vet inte vad hon ska säga. Jag är inte den som brukar gråta för så mycket, men jag blev så äckligt irriterad och panikslagen över att två veckors arbete bara försvunnit. Så en helt ledig och avkopplande vecka i Turkiet blev helt plötsligt en vecka som inte kommer vara helt stresslös. Oskönt.
